به‌خێربێن بۆ ماڵپه‌ڕی گه رمیان  
 
  سوید 11/23/2017 11:19am (UTC)
   
 

  


Sverige

Sverige, officiellt Konungariket Sverige, är en
konstitutionell monarki i norra Europa, belägen på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden. Sveriges största stad är huvudstaden Stockholm. Sverige är medlem i Europeiska unionen sedan 1995.

Historia

Sedan inlandsisen drog sig tillbaka befolkades den skandinaviska halvön av söderifrån kommande samlare och jägare i olika skeden. Landets norra del, övre Norrland, befolkades till stor del österifrån medan södra delen befolkades ifrån europeiska kontinenten. Landet var splittrat i flera olika maktcentra, främst baserade i Svealand samt Östra- och Västra Götaland. Kungamakten stärkte sitt grepp under 1300-talet. Övre Norrlands kustland koloniseras och försvenskas, även om det norra inlandet fortsätter att huvudsakligen ha samisk befolkning till 1800-talet. Norden förenades i Kalmarunionen år 1397. Av flera anledningar splittrades denna och efter ett inbördeskrig kunde Gustav Vasa år 1523 ta makten över Sverige. Under 1600-talet kunde Sverige genom sin krigsvana armé bli en europeisk stormakt. Under det följande århundradet saknades resurser att behålla alla besittningar och 1809 förlorades östra rikshalvan till Ryssland.

Industrialiseringen under 1800-talet kom förhållandevis sent till Sverige, och byggandet av järnvägar från 1860-talet var av stor betydelse. Företag inom elektronik och kemi som L.M. Ericsson och Nitroglycerin Aktiebolaget fick en internationellt betydelsefull ställning mot seklets slut. Under första världskriget var Sverige neutralt.

År 1921 fick Sverige allmän rösträtt och en socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting. Under 1920-talet växlade regeringsmakten, men vid valet 1932 kom socialdemokraterna i regeringställning och förutom sommaren 1936 förblev partiet vid makten fram till 1976. Under andra världskrigets samlingsregering och 1950-talets koalitionsregering med nuvarande centerpatiet delades dock regeringsmakten med andra partier.

Även under andra världskriget hoppades nordiska länderna kunna vara neutrala, men denna förhoppning gick i kras genom Sovjetunionens anfall på Finland och Nazitysklands anfall på Danmark och Norge, vilket tvingade Sverige att föra en pragmatisk politik visavi omvärlden. Efter krigsslutet avvecklades samlingsregeringen och en rent socialdemokratisk regering tillträdde. Under 1950- och 1960-talen genomfördes omfattande reformer inom socialpolitiken och under tidigt 1970-tal genomfördes en omreglering av arbetsmarknaden. Den ekonomiska högkonjunkturen under dessa år gjorde att många kunde ta del av en stigande levnadsstandard.

Den svenska säkerhetspolitiken byggde på alliansfriheten i fredstid syftande till neutralitet i händelse av krig. Senare har det dock visat sig att den formella alliansfriheten inte förhindrade ett nära vapentekniskt samarbete med NATO. Statsminister Olof Palme drev dock en offensiv utrikespolitik med kritik mot bland annat Vietnamkriget och apartheid i Sydafrika. Under 1970-talet försämrades ekonomin och energifrågan blev aktuell. Kritiken mot kärnkraften ledde till att riksdagen beslutade att inga fler kärnkraftverk skulle byggas.

Berlinmurens fall 1989 och det kalla krigets slut ledde till en omprövning av den tidigare majoritetsuppfattning att den svenska alliansfriheten förhindrande ett närmare svenskt deltagande i den europeiska integrationsprocessen. Sveriges regering ansökte därför om medlemskap för Sverige i EU. Efter förhandlingar blev Sverige medlem 1995, efter en knapp majoritet i folkomröstning.

Demografi

Sverige hade 9 182 927 invånare den 31 december 2007 enligt
Statistiska centralbyrån. Landet har en folktäthet på 21,9 invånare per kvadratkilometer. Det är därmed det land med det 84:e högsta invånarantalet, men med endast den 152:a högsta befolkningstätheten. Befolkningstätheten är i allmänhet större i de södra delarna i Sverige. Såsom exempel kan nämnas att det i landskapet Lappland bor 100 980 invånare; Lapplands yta är 109 702 km²; i Lunds kommun bor det fler, 102 257 invånare; Lunds kommun har en yta på endast 442,87 km².)

Förutom svenskar, som utgör ungefär 86,7% av befolkningen, finns uppemot 17 000 samer i Sverige, som historiskt levt främst i landsbygden i de nordliga landskapen. De därutöver största minoritetsgrupperna är finländare och andra skandinaver. Varje år får drygt 60 000 invandrare uppehållstillstånd i Sverige, omkring hälften på grund av anhöriginvandring. Under efterkrigstiden fram till omkring 1980 kom många invandrare från Italien, Finland, det tidigare Jugoslavien, Iran, Vietnam, Chile, Argentina och Uruguay immigrerat till landet; senare har många invandrare varit kurder, assyrier, araber, palestinier med flera från länderna i Mellanöstern. År 2006 fick 75 303 personer uppehållstillstånd i Sverige, och 2007 beviljades 86 995 personer uppehållstillstånd eller uppehållsrätt. År 2007 invandrade 99 485 personer till Sverige. Den största gruppen var svenska medborgare som utgjorde 15 949 personer. En nästan lika stor invandringsgrupp var 15 200 irakier, vilket var en ökning med 40%.

Förfäderna till dagens svenskar kom först till Sverige för 12-13000 år sedan. Dessa grupper av jägar-samlare följde inlandsisen och bosatte sig först i Skåne. Indoeuropeiska bondegrupper bör ha anlänt någon gång under neolitikum, från och med 4200 f.Kr. Samtida forskning tyder på att etniska svenskar till största delen (ca 80 %) är ättlingar till de tidigare jägar-samlarna och endast i mindre grad (20 %) till de senare neolitiska bondefolken.

Sverige har även en grupp med juridisk status som ursprungsbefolkning, Samer. Denna grupp anlände från norr för mellan 8000 och 5000 år sedan. I norr invandrade tidigt även finska folk ifrån öster, vilka inte minst blev tornedalsfinnar. Bland de senare invandrargrupperna märks sverigefinnar (i till exempel Rättviks finnmark och Orsa finnmark), romer och judar; de två senare folkgrupperna har funnits i Sverige sedan 1500- och 1600-talen och i större antal från 1800-talet. Även valloner invandrade från 1500-talet, men assimilerades snabbt in i den svenska folkgruppen. Efter andra världskriget har växande grupper av framförallt finländare, norrmän, danskar, kroater, albaner, serber, bosnier, turkar, irakier, iranier, kurder, assyrier, syrianer, libaneser, chilenare, greker och somalier invandrat till Sverige.

I Sverige talas huvudsakligen svenska, och avsaknaden av någon svensk språkstrid har medfört att myndigheterna aldrig känt något behov av att utnämna svenska till officiellt språk, men i praktiken har så alltid varit fallet. Mot bakgrund av Europarådets konvention för skydd av nationella minoriteter erkände Sveriges riksdag 1999 samer, tornedalsfinnar, sverigefinnar, romer och judar som nationella minoriteter, på grund av dessa folkgruppers långvariga historiska förankring i Sverige. Denna status innebär inte ett automatiskt erkännande av minoritetsspråk, men Sverige har även valt att göra samiska, tornedalsfinska och finska, romani chib och jiddisch till erkända minoritetsspråk med rätt till särskilt stöd. Romani chib och jiddisch är så kallade extraterritoriella minoritetsspråk.
 
Invandring till Sverige 

Under historisk tid skedde invandring till Sverige redan under medeltiden framför allt i form av tyska hantverkare och köpmän. Från 1600-talet till tidigt 1800-tal fanns restriktioner mot invandring av personer som inte var protestanter (vilket vid den tidpunkten i praktiken främst innebar katoliker och judar). Många människor flyttande dock inom Sveriges gränser (som fram till år 1809 inkluderade Finland). Efter andra världskriget blev Sverige ett invandrar- istället för utvandrarland. Under 1950- och 1960-talen invandrade många från sydeuropa till Sverige för att arbeta. Sedan andra världskriget har Sverige tagit emot upp mot 1 450 000 invandrare[ och Sverige tar emot mest invandrare i västvärlden räknat till invånare.Under irakkriget har Sverige slagit nya rekord hela tiden när de gäller att ta emot flyktingar; 2007 tog sverige emot omkring 100 000 invandrare.

Infrastruktur 

Vägar

Sverige har ett uppskattat vägnät på 212 000 kilometer (år 2001). De södra delarna av landet har det mest utbyggda vägnätet. Det är framförallt tätbefolkade områden som Skåne, Göteborg, västkusten samt Östergötland och Stockholmsregionen som har ett omfattande vägnät. Mindre vägar i glesbefolkade delar kan vara grusvägar, detta gäller framförallt Norrland. Från Skåne går det motorvägar till Danmark över Öresundsbron och till Göteborg, Stockholm och Uppsala. Från Helsingborg till Axmartavlan som ligger några mil norr om Gävle är vägen en längre motorvägssträcka. Vissa delar av E4 längre norrut har bristfällig standard. Från Uddevalla mot gränsen till Norge pågår utbyggnad av motorväg. Totalt sett har Sverige i jämförelse med andra europeiska länder en förhållandevis låg vägstandard om man bortser från de nämnda motorvägsavsnitten.

 Järnvägar 

Sveriges järnvägsnät har byggts ut sedan mitten av 1800-talet och omfattade år 2001 omkring 11 106 kilometer
järnväg, varav 9 400 kilometer är elektrifierad.

Järnvägarna är mycket ojämnt utbyggda i Sverige. Järnvägsnätet har Stockholm som en central punkt och når till de övriga delarna av Sverige. Järnvägarna når också ut till Danmark, Norge och även, via tågfärja, Tyskland. I vissa regioner är järnvägsnätet väl utbyggt och där är också tågtrafiken tät. Det handlar främst om regionerna runt Stockholm, Göteborg och Skåne. Andra regioner har däremot ett järnvägsnät som är mycket bristfälligt utbyggt. Det finns regioner som i stort sett enbart har en eller två banor. Detta finns framför allt i Norrland. Även banstandarden är ojämn då de regioner med ett bättre utbyggt järnvägssystem och har en bättre banstandard medan andra regioner istället har en mycket låg standard och där tågen går mycket långsamt.

 Flyg 

I Sverige finns ett antal internationella
flygplatser där Arlanda är den största och därefter kommer Landvetter, Skavsta, Sturup och Luleå Airport. Från flygplatserna opererar ett flertal stora internationella flygbolag. Fortfarande har SAS ett övertag men flera andra har också en stor betydelse som till exempel Lufthansa. Inrikes finns det flera alternativ förutom SAS på de större sträckorna som till exempel Malmö Aviation och lågprisflygen Norwegian och Sterling European Airlines (tidigare också till exempel bolaget Fly Me). Det största flygbolaget på mindre sträckor är Skyways som även erbjuder vidarekopplingar med SAS. Några utländska flygbolag som trafikerar Arlanda och i vissa fall Landvetter är Finnair, Air France, British Airways, Continental Airlines och Aeroflot. Arlanda har dessutom en järnväg som går både söderut och norrut med tät trafik.

Sjöfart

Svensk sjöfart har genom historien haft stor betydelse för Sveriges historia och handelsförbindelser, inte minst på grund av det geografiska läget som i praktiken har gjort Sverige lika beroende av sjöfarten som en önation.

Religion

Ungefär 75 procent av alla svenskar tillhör
Svenska kyrkan, vars villkor och existens fastställs i Lag om Svenska kyrkan av 1998, som trädde i kraft 2000, då relationerna mellan kyrka och stat ändrades. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, främst efter invandring från andra delar av världen (däribland Somalia, Balkan, Mellanöstern och Finland), bland annat romerska katoliker, flera olika ortodoxa riktningar, muslimer och pingstvänner. Bland övriga finns det ett fåtal som praktiserar asatro och traditionell samisk schamanism.

Sverige är på många sätt ett sekulariserat land. Trots Svenska kyrkans höga medlemssiffror är den religiösa aktiviteten (gudstjänstbesöken) inte särskilt omfattande. Med alla trossamfund inräknade är dock antalet gudstjänstbesök fler än antalet biobesök per år. Totalt 65 procent av dem som föds i Sverige döps inom Svenska kyrkan. En knapp majoritet av vigslarna sker utanför Svenska kyrkan, men nästan 84 procent av begravningarna sker inom Svenska kyrkan.

Ekonomi

Sveriges valuta är svensk krona (SEK). Sveriges köpkraftsjusterade bruttonationalprodukt uppskattades 2005 till $270 516 miljoner USA-dollar. BNP per capita var 29 926 dollar.

Viktiga näringar i Sverige innefattar tjänster, skogsbruk, industri (framför allt motofordon, telekommunikation och läkemedel) samt järnbrytning. Andra näringar av betydelse inkluderar jordbruk (viktiga jordbruksprodukter är vete, potatis, sockerbetor och nötboskap) och fiske. Papper, Timmer, läkemedel, motorfordon telekommunikationsprodukter och järnmalm utgör viktiga exportprodukter för Sveriges ekonomi, som är starkt orienterad mot handel med utlandet.

Sveriges ekonomi är en blandekonomi med en omfattande skattfinansierad omfördelning av tillgångar. Landet har ett modernt distributionssystem, bra interna och externa kommunikationsmedel och en välutbildad arbetsstyrka. Handel med andra europeiska länder utgör en betydande del av Sveriges utrikeshandel och landet är sedan 1995 medlem i EU:s interna marknad, men efter ett nej vid en folkomröstning 2003 deltar Sverige inte fullt ut i samarbetet kring EMU.

Privata företag står för cirka 90 % av landets industriella produktion. Maskinindustrin står för 50 % av produktionen och exporten. Lantbruket utgör endast 2 procent av BNP och sysselsätter också endast 2 procent av arbetsstyrkan.

Sverige har, särskilt sedan mitten av 1970-talet, ackumulerat en statsskuld motsvarande drygt 1093 miljarder kronor, vilket vill säga drygt 35% av Sveriges BNP. Sedan sent 1990-tal har dock statsskuldens andel av BNP minskat kraftigt från ca 80%.

Den svenska nationalbanken för en inflationsstabiliserande politik med en målsättning på en årlig inflation på 2  procent.

I ett index där drygt 25 000 människor världen över har rankat sin uppfattning om 40 länder hamnar Sverige på en åttonde plats, där varumärket Sverige värderas till 464 miljarder dollar, en uppgång med 16,5 procent sedan föregående år (2006).

Korruption

Sverige har låg korruption, i likhet med flera andra västeuropeiska länder. På den internationella listan som årligen publiceras av analysföretaget Gallup hamnar Sverige på en tiondeplats. Flera andra europeiska länder hamnade dock före Sverige.Enligt Transparency International så hamnade Sverige 2006 på en sjätteplats och ligger ungefär jämsides med Schweiz. Av europeiska länder var Island, Finland och Danmark före Sverige på listan. Jämför artikeln om riksrätt.

Telefoni 

Fast telefoni (2004): 64,5 abonnemang per 100 invånare

Mobil telefoni (2005): 84,4 abonnemang per 100 invånare

Administrativ indelning 

Sverige är uppdelat i 21 län. I varje län finns en länsstyrelse, utnämnd av Sveriges regering. I varje län finns också ett landsting som är den lokala folkrepresentationen. Varje län är vidare uppdelat i kommuner, med totalt 290 kommuner år 2004. Historiskt och traditionellt finns även uppdelning i landskap och landsdelar.

Kultur

Totalt har sju svenskar mottagit nobelpriset i litteratur.
August Strindberg brukar ofta räknas som Sveriges främste skrifställare; internationellt är han främst känd som dramatiker. Nobelprisvinnarna Selma Lagerlöf och Harry Martinson är välkända. Sveriges mest kända artister inkluderar konstnären Anders Zorn och skulptören Carl Milles. Carl Larsson och Tobias Sergel är mycket uppskattade inom Sverige.

Svensk 1900-talskultur är känd för sitt tidiga verksamhet inom filmen, med personer som Mauritz Stiller och Victor Sjöström. Mellan 1920- och 1980-talet blev filmskapare som Ingmar Bergman samt skådespelare som Greta Garbo och Ingrid Bergman internationellt kända inom filmen. Nyligen har filmer av Lasse Hallström och Lukas Moodysson mottagit internationella utmärkelser.

Svenska köket

Det svenska köket är, liksom de övriga skandinaviska länderna, Danmark och Norge, traditionellt ganska enkelt. Fisk (särdeles sill), kött och potatis spelar framstående roller. Kryddor används relativt sparsamt. Kända maträtter är svenska köttbullar som traditionellt serveras med brunsås, kokt potatis och lingonsylt; pannkakor, lutfisk och smörgåsbord. Akvavit är en populär alkoholhaltig spritdryck och dricka snaps är kulturellt viktigt. Lokalt viktig mat är bland annat surströmming i norra Sverige och ål i Skåne i södra Sverige.

Svensk konst 
Svensk musik 
Svensk litteratur 
Svensk film 
Svensk sport 

Nationalsången
 

Du gamla, du fria med text av
Richard Dybeck benämns som Sveriges nationalsång, men till skillnad från många länder så har detta musikverk aldrig antagits officiellt, utan användandet av nationalsången vilar helt på traditioner.

 
Massmedier

Radioinnehav (2000): 932 per 1 000 invånare

Tv-innehav (2000): 574 per 1 000 invånare

Internetanvändare (2005): 6 800 per 10 000 invånare


 Geografi

Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad och fasta Ryssland). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden.

Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, skämtsamt också kallad Kölen. Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna).

Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark, medan skog täcker större delen av övriga landet. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Öresundsregionen och i Storgöteborg. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I mellersta Sverige och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern.

Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 111 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km.

Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar.


Klimat 

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre kallare och snösäkra vintrar.

Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker. Midvinternatten avbryts då endast av några timmars gryning och skymning.

Dygnsmedeltemperaturen i januari varierar mellan cirka 0 grader i söder, några minusgrader i mellersta Sverige och ner till -16°C i norr. I juli är det ca. 17 - 18°C i Götaland och Svealand, och strax över 10°C i norra Sverige. Årsnederbörden varierar, upp till 1000mm.

Statsskick

Sverige är en konstitutionell monarki, där monarken är statschef. Sveriges tron associeras inte längre med någon egentlig makt, utan monarkin innebär en rent symbolisk statschefsfunktion med uteslutande ceremoniella befogenheter. Landet är samtidigt en parlamentarisk och representativ demokrati och styrs av en regering ledd av en statsminister. Den utses av en folkvald riksdag (parlament) med 349 ledamöter, som är den lagstiftande instansen och inför vilken regeringen är ansvarig. Lagförslag kan framläggas av Sveriges regering eller av riksdagsledamot. Medlemmarna av riksdagen väljs i val vart fjärde år enligt ett proportionellt valsystem. Valdagen är tredje söndagen i september, och då väljs också kommunfullmäktigeledamöter och landstingsfullmäktigeledamöter.

Sveriges har fyra grundlagar: regeringsformen, successionsordningen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Grundlagarna kan endast ändras genom två riksdagsbeslut med ett riksdagsval emellan. Riksdagsordningen har status mellan grundlag och vanlig lag.

Den första riksdagen brukar säges vara Arboga riksmöte år 1435, även om kungarna redan tidigare samlat råd av representanter från rikets mäktiga. Riksdagens funktion och makt har senare varierat avsevärt; under lång tid var den en ståndsriksdag. Fram till 1680 delades den utövande makten mellan kungen och ett adelsråd, vilket ledde till mäktigare adelsmän I samband med reduktionen infördes 1680 enväldigt monarki.

Som en reaktion på nederlaget i det stora nordiska kriget började frihetstiden år 1719, vilket ledde till skapandet av konstitutionell monarki, enligt olika konstitutioner 1772, 1789 och 1809, där den sista innehöll flera borgerliga rättigheter. Under Gustaf III:s regering stärktes dock kungamakten temporärt. Parlamentarism infördes 1917, då kung Gustav V accepterade att utnämna Sveriges regering utifrån riksdagens flertal. Från sent 1800-tal hade så vanligen skett, men kungen hade hävdat, och ibland utnyttjat, sin rätt att välja regeringsmedlemmar efter eget gottfinnande. År 1918 infördes allmän rösträtt, och 1921 hölls det första valet med denna utökade rätt. Parlamentarismen bevarades av Gustav V:s efterföljare Gustav VI Adolf, till dess att en grundlagsändring 1975 även formellt ändade kungens politiska makt. År 1971 ersattes dessutom den tidigare tvåkammarriksdagen med en enkammarriksdag.

Politik

Under större delen av 1900-talet har det funnits i huvudsak fem partier i den svenska riksdagen som representerat kommunism, socialdemokrati, socialliberalism, agrara frågor och liberalkonservatism. Sveriges socialdemokratiska arbetareparti har varit dominerande i svensk politik sedan 1930-talet och satt i regeringsställning från 1932 fram till 1976 (med undantag av sommaren 1936). År 1982 återfick socialdemokraterna regeringsmakten och behöll den till riksdagsvalet 2006 oavbrutet med undantag av 1991-94 då landet styrdes av en borgerlig koalitionsregering. Riksdagsvalet 2006 resulterade i att den borgerliga alliansen (Allians för Sverige) bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna vann. Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt blev ny statsminister, det vill säga regeringschef.

Runt 1990 förändrades partistrukturen något. År 1988 röstades Miljöpartiet de Gröna (mp) in i riksdagen, 1991 röstades Miljöpartiet ut och istället röstades Kristdemokratiska Samhällspartiet (kds) och Ny Demokrati (nyd) in. År 1994 röstades Miljöpartiet åter in i riksdagen och Ny Demokrati röstades ut. Sedan dess har riksdagen bestått av samma sju partier. Även de andra partierna anses ha förändrats under 1990-talet. Under de senare åren har därför trogna väljare till vissa större partier ibland bytt parti då de inte ansett sig känna igen sina gamla partier.

I val till landstings- och kommunfullmäktige är det i stort sett samma partier som brukar få röster, med undantag för regionala partier och vissa andra, såsom Sveriges Pensionärers Intresseparti, Sverigedemokraterna och Kommunistiska Partiet.

Nuvarande statschef är konung Carl XVI Gustaf och nuvarande regeringschef är statsminister Fredrik Reinfeldt.

Rättsväsen 

Det juridiska systemet är uppdelat i allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. De förstnämnda, allmänna domstolarna, sköter civila rättsfall och brottmål, medan förvaltningsdomstolarna sköter överklaganden vad gäller beslut i kommuner och statsförvaltning. Vissa speciella ärenden avgörs i specialdomstolar. Hit hör Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Miljödomstolen, Vattendomstolen, Fastighetsdomstolen och Tryckfrihetsdomstolar.

Sveriges rättssystem är uppdelat i olika instanser. Dessa är lokala tingsrätter och länsrätter, regionala appellationsdomstolar i form av hovrätter och kammarrätter samt Högsta domstolen och Regeringsrätten som högsta instans i respektive system. En dom i en specialdomstol går dock vanligtvis inte att överklaga. Länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt är förvaltningsdomstolar enligt nuvarande instansordning. Tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen är allmänna domstolar.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


ماڵپه‌ڕی گه‌رمیان به‌لاته‌وه چۆنه‌؟
باشه
خراپه
نازانم

(View results)


  Advertisement
Today, there have been 49810 visitors on this page!
=> Do you also want a homepage for free? Then click here! <=